UNDERGÅNG
Sven-Olof Lorentzen har skrivit flera historiska romaner, men Undergång (Bonniers 1979) är den som tilldrar sig längst bort från nutiden: tiden är 1400-talet och platsen Grönland, människorna de nordbor som då hade bebott den stora öns sydvästra kuster i några hundra år men som försvann på ett gåtfullt sätt under senmedeltiden. I en dramatisk och stram berättelse, språkligt inspirerad av isländsk saga, ger Lorentzen sin lösning av gåtorna kring denna kulturs undergång. I korthet handlar det om hur människan själv förstör jordmånen för sin existens; på så sätt blir grönlänningarnas öde en varning även till vår egen samtid.
”Det är spännande som en thriller”, tyckte Staffan Söderberg i Sydsvenskan, och Lennart Hagerfors i Aftonbladet kände sig gripen: ”Den känsla som Undergång efterlämnar hos läsaren kan liknas vid den som en stråkkvartett i moll efterlämnar en sen höstkväll.”
Ur boken:
Männen närmar
sig boningshuset. Vinden susar lugnt i gräset. Då öppnas plötsligt dörren, och
ut rusar storbonden, hans hustru och deras ovuxne son. De springer in i bastun
och smäller igen dörren.
De tolv stannar
till, vaksamma. Torkel väntar på att det ska komma fler utrusande ur huset,
kanske beväpnade män. Men ingen följer. Då går en av isfjordingarna lugnt in i
huset. Det är mycket ljust, alla skuggor på gårdstunet är skarpa. Torkel får
ont i ögonen.
Efter en stund
kommer mannen som gick in i huset ut igen.
-De vill inte vara
med, säger han. Men de tänker heller inte ingripa.
(Omslag: Thore Borgström)