SCHACKKLUBBEN TANKE & VILJA
1982 gav Bonniers ut Schackklubben Tanke & Vilja, som är en skildring av Sverige under 1950- och 60-talen, sett från den lilla småländska bruksorten Ålamos perspektiv. En schackklubb står i berättelsens centrum, men det kunde lika gärna ha varit en akvarieklubb eller en syförening: bilismens och TVs segertåg och bruksortens tillbakagång är skildringens ämne och de människoöden som Lorentzen ömsint berättar om skulle kunna finnas på många andra platser i Sverige.
”Må det sägas på en gång: en charmigare bok var det länge sen jag läste”, skrev Gunder Andersson i Aftonbladet. Ulf Gyllenhak i Sydsvenskan plockade fram schackmetaforerna: ”Hans berättarstil är lågmäld, mjukt hasande som ett par schacktofflor och kärleksfull som ett remierbjudande i vinstställning.”
Ur boken:
Han ville inte sitta hela sin tid bakom ett skrivbord i det nya kommunalhus som höll på att byggas, delta i sammanträden, slipsa in sig i ett härskarnas permanenta kostymkotteri – nej, klockan sju på morgonen ville han vara på Verkstaden, ta på sig en overall som visserligen aldrig blev särskilt smutsig, trycka in hörselvadd i öronen, ge sig ut i larmet, leda arbetet, ge ett handtag där det behövdes, kontrollera svetsfogar, prata med mannarna på kafferasten: fick han göra det fram till halv tolv kunde han med gott samvete leda kommunens affärer på eftermiddagen.
(Omslag: Christer Jonson)