NITTONHUNDRASJUTTIOSEX
Trots namnet utkom Nittonhundrasjuttiosex, Sven-Olof Lorentzens andra roman, år 1978 på Bonniers. Det är en berättelse om några människor i ett hyreshus i Helsingborg året i bokens titel, det år då Sverige fick en borgerlig regering för första gången sedan 1930-talet. Hyresgästerna får besked om att deras hus ska rivas, och från att ha varit isolerade från varandra samlar de sig för att gemensamt försöka hejda rivningen. Romanen kan också läsas som något av en allegori, där huset står för hela människans hotade livsmiljö.
Lorentzen visar ”ännu en gång sin styrka som engagerad berättare”, tyckte Sören Sommelius i Helsingborgs Dagblad. Tommy Hammarström i Expressen noterade ”en optimistisk grundton som jag känner igen från det gamla goda sextitalet. Det värmer i sjuttitalskylan.”
Ett citat ur boken återfinns numera på en metalltavla på Kungsgatan i Helsingborg, som ett led i projektet ”Diktarnas Helsingborg”:
Regnet piskade Hamntorget. Bussarnas vindrutetorkare gick på dubbla hastigheten; folk stötte samman, förblindade av sina uppfällda paraplyer. Vattnet rann längs sina inarbetade fåror i tågfärjestationens mörkbruna träväggar. Ute på Sundet flöt himmelens regn och havets vatten samman i den hårda blåsten.
(Omslag: Staffan Hessel)